Ångest.

Jag börjar oroa mig för dessa humörssvängningar. Ena sekunden mår jag bra, andra sekunden vill jag döda någon.
Har nog lite ångest över mina stövlar också, men jag SKA ha dem, och nu har jag ju fått pappa att gå med på att betala hälften, då har jag alltså fått ner priset för mig själv till 1275:-
Känns ändå som en förmögenhet, men jag måste väl också få vara fin någon gång?
Usch, lika bra att inte ha några pengar alls kanske, men jag har ju jobbat ihop dem.
VILKET JÄVLA I-LANDSPROBLEM!
Hua, nåja, får se hur jag planerar resten.
Idag får jag veta om det blir dropkick eller inte, om inte så sparar jag 355 kr..
Tralala, kaffe och musik som vanligt. Ville inte gå upp men nu mår jag bra igen.
Så fruktansvärt underbart med nya kuddar.

Allergi.

Ibland slutar man bara bry sig, det händer mig väldigt ofta.
ALLERGI! Ni får mig att vilja skrika, slita av mig håret och klippa mig själv i 1000 bitar.
Hur orkar ni? Vad är det med det manliga könet?
Nej, tacka fan för att jag har mig själv och min Cherry.
Irritation, gå och dö för i helvete.
FÖRSVINN!!!


Dagens låt; Nekromantix - Sea of red.

Onödig fakta.

7200 barn i sverige har en mamma som är död och 18100 barn har ingen far.

I Solna föds det minst barn i hela Sverige.

I Botkyrka bor de mest barn med invandrarbakgrund i Sverige.

87% av alla tjejer i åldern 16-17 tycker att homosexuallitet är onormalt.

12% av alla ungdommar vill inte att Sverige tar emot fler invandrare, 10% vill att de vi har åker hem.

Invandrarkillar är mest emot homosexualitet.

Lyckorus.

Nu har det vänt, jag vet vad det är jag har väntat på, nu spelar ingenting annat längre någon roll.
Lyckan har kommit, min far mår bra. Det glädjer mig, och jag kan inte sluta le.
Ska förövrigt få mina stövlar imorgon. Yääy!
Lycka, lycka, lycka.
Planering och åter lycka. Jag älskar livet.

Sommar.

Sitter som vanligt inlindad i mitt täcke, poppar musik och dricker kaffe medans jag sminkar mig. Tänker faktiskt lite också, hade ett underbart samtal med mitt tvillingbär igår.
Vi skiter i Calella, vi kör på Gotland istället. Men bara för att vi är bäst!
"Jag gillar dig!"
"Hahaha, jasså? Det var ju bra."
"Ja, du är inte som alla andra, om du väl planerar något så genomför du det också."
HEJJA GOTLAND!
Hon kommer hit den 31a mars också, så ska vi på Dropkick. Hon stannar till min födelsedag för då blir det Tiger Army!
Finns inga ord som beskriver min kärlek till den bruden, hon är underbar! <3

...

Hela situationen är jobbig, och onödig.
Det mest onödiga är att du på något vis skrämt upp honom så att han blivit rädd och inte vågar vistas här.
Att ni bråkar är onödigt, just för att du inte kan säga vad det är du är sur över.
Kanske är lika bra att ni flyttar, jag har väntat på det länge.
Har saknat att få vara ensam, ifred.
Har en känsla av att allt kommer bli bättre, vi kommer få det bra.
Jag behöver min pappa, han är det bästa jag har, och jag ser hur du får honom att må.
Fyfan..

Afterworld.

Tiden går och kvar sitter jag som ett fån och väntar på förändringar.
Ingenting händer, kanske beror det på att jag ingenting gör förutom väntar.
Väntan, denna ständiga väntan på allt.. Jag är trött på att vänta, men det är allt jag gör.
Det är alla råd jag får, vänta, vänta, vänta.
Jag litar inte på era råd längre, jag har nog väntat hela mitt liv.
Och jag vet inte än idag vad det är jag fortfarande väntar på.


Finns det verkligen någonting som är värt att vänta på?
Att längta efter? Usch, längtan ja..
Det är en annan historia, all längtan jag har, efter ett nytt liv, ett bättre liv.
Saknad, det är också någonting som fyller mig.
Saknad efter nån att älska, saknad efter människor som gått bort..
Vad tjänar det till att jag sitter här och inte gör någonting?



Tiger Army - Afterworld.

Längtan av dig.

På botten av botten, nergrävd i sanden. Bortglömd och övergiven.
Ensam och uppriven. Varenda ärr bränner som nya sår.
Varför blir det alltid likadant? Lycka, vad är det?
Tårarna kan inte stoppas, och det hugger i mig när jag tänker på dig.
Kan inte sluta tänka på dig heller, allt fint och allt bra.
Hur kommer det sig att man alltid håller fast vid första ögonblicket?
Jag borde lära mig att människor förändras i min närhet, det är alltid likadant.


Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig,
För jag trodde du fanns och väntade mig.

Känslomässig kaos.

Du svänger om mitt liv, eller ni gör det hela bunten.
Det är jobbigt, precis som allt annat just nu..
Det här året skulle vara till för vänner och musik, inga killar, ingen kärlek.
Varför blev det då som det blev? Jag ångrar inte att jag träffade dig, men jag ångrar att jag kan ha fått känslor för dig.
Jag vet ingenting längre, känns som att allt bara rasar samman..


Förövrigt irriterar folk mig mer än vanligt. Spydiga kommentarer hit och dit.
Pfft, skulle jag bry mig om vad du tycker om mig? Då skulle du bara veta vad jag tycker om dig.
Känner för miljöbyte, vill åka iväg. Idétorka - tjoho!
Blir nog till att ta en promenad och rätta till tankarna igen.