Hela situationen är jobbig, och onödig.
Det mest onödiga är att du på något vis skrämt upp honom så att han blivit rädd och inte vågar vistas här.
Att ni bråkar är onödigt, just för att du inte kan säga vad det är du är sur över.
Kanske är lika bra att ni flyttar, jag har väntat på det länge.
Har saknat att få vara ensam, ifred.
Har en känsla av att allt kommer bli bättre, vi kommer få det bra.
Jag behöver min pappa, han är det bästa jag har, och jag ser hur du får honom att må.
Fyfan..
onsdag 23 januari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar